Det är helt sjukt hur man kan springa ifrån sin ångest. Jag mådde väldigt dåligt under min och kakans lilla bil tur. Jag blir oftast värre när jag kommer ut från huset, för då inser jag att hur illa min lilla värld är. Det är vår nu i Sverige. Det är ljusare och allt verkar bli enklare. Men mina steg är lika tunga och jag mår fruktansvärt dåligt fortfarande. Inget blir bättre alls.
Sen när jag äntligen får komma tillbaka till rummet till mina mjukisar och mins tv program som jag flyr iväg mer blir det bättre. Jag slipper tänkandes bekymra mig. Alla tankar bara rasar tillbaka och plågar mig. Jag vill bara få ett slut på detta.