Rivera

Det finns lite låtar som verkligen tar mig med storm. Först ut har vi Tu Poeta, som jag inte alls vet varför jag älskar så mycket. Jag bara älskar hur han sjunger, och trots att jag inte helt förstår texten så bara blir jag så glad, typ. Det är en himla familjär känsla och den kändes hemma när jag hörde den första gången. Riktigt typiskt - pappa/peru låt. Jag-låt. Knäppt va?

 

Liten del av texten jag älskar att sjunga.

 

En annan låt som verkligen tog mig med STORM var när jag och Kakan kollade på Talang Sverige för några dagar sen. Då kom det en Same från Norrland (obviously) och han sjöng, eller joijkade som det heter att de gör, en helt fantastisk sång/ joijk. Jag blev helt helt tagen och jag blev så känslofylld när jag lyssnade på hans bidrag. Det var fantastisk och man kände att det kom från ur-tiden verkligen. Jag såg bara den här killen sjunga helt helt fantastiskt. Det var så rörande att jag blev så känslosam och började nästan gråta. Tårarna var i ögonen och jag började faktiskt nästan gråta när jag såg att en av dommarna var helt tårfylld och skakig på rösten.

    När jag sedan hittade klippet på youtube, blev jag helt tagen av hans historia också som jag missade i programmet. En kille som är adopterad från Colombia, som blivit en riktigt Same rakt igenom och han var så genom norrländs och same att det gick liksom inte att ta miste. Han kom med samernas folkdräckt och en riktigt vackert gjord mössa. Han berättar i filmklippet att han är en renskötare, och att det är ett hårt liv. Hans bästavän hade dött för 4 år sedan, och han hade varit vid hans stuga och gråtit och bett till gud faktiskt. Då hade hans kompis gett hnom svar, med den här joijken då. Han berättar hur han hade joijkat den här sången och att han genast känt sig bättre, och han visste att hans bästavän hjälpt honom att gå vidare. Så han framför Daniels Joijk på tv-programmet och tar mig och säkert halva sverige med storm.