Rivera

Oftast är det för jag suttit inne på någon av mina vänners profiler. I detta fall min helst sinnesjukt snygga vän Ida. Hon ser så läskigt bra ut, lägger upp bilder på det grymma hon gör och bara verkar ha ett bra liv.

Jag får panik för jag, jag mår illa av att se mig själv i spegeln. Jag blir så ledsen av min spegelbild. Jag blir inte smalare. Mitt hår mår inte bättre. Jag ser så jävla förjävlig ut och jag hatar att titta på mig själv. Varje gång jag gör det önskar jag så mycket att någon annan stirrat tillbaka. Med långt vackert mörkt hårt och blåa ögon. Ingen gul taskig skit hy. Inget jävla skadat hår som inte blir längre. Ingen äcklig person med korta ögonfransar, tjocka lår, love handles, små bröst, stora fötter, fattig och ful.

Jag blir förvånad att jag har en sån fantastisk man vid min sida. För jag vet inte hur jag kunnat vara så lyckligt lottad att ha en sån underbar person i min närhet. Som är helt otrolig och bryr sig, och som älskar mig.

 Som jag älskar honom. Som jag önskar jag kunde varit bra.

Jag hatar speglar, och jag hatar vågar, för allt man ser i dem får en bara att minnas hur vidrig man är.

Jag önskar bara jag kunde få ha ett fint ansikte. Jag orkar inte med mina ögonbryn som aldrig vill växa ut. Med mitt ärr som förstör formen på mitt vänstra ögonbryn så jag kan inte ens ändra form. Jag vill bara tycka om mig själv. Jag önskade jag kunde göra det.

Men hur då i denna kropp?

Ångest. Huvudvärk. Jag vill somna i min mans famn och glömma allt.