Rivera

Nu ligger jag här och lyssnar på svenska favoriter med kakan. Haha helt otroligt hur vi liksom blir alldeles stissiga och hoppiga och skrattiga när vi varit ifrån varandra några timmar. Vi är ju inte vana att inte vara med varandra så är vi borta en halv dag eller liknande så har vi trots att vi är med varandra helatiden, MASSOR att prata om och vad som hunnit hända de 6-8 timmarna som vi varit ifrån varandra. Haha sjukt egentligen. Vi är verkligen knäppa. Jag och kakisen. Vi sjöng och gungade i takt tillsammas till hej hej monika och någon annan låt. Stationerade bredvid varandra med datorerna på vår tv/dator-bänk.

 

Så jag har typ massor att berätta men som i vanlig ordning är ju allting ett blurr. Jag vet att senast jag skrev var i lördags så jag ska försöka berätta det som hänt. Främst så har mitt fokus varit på Rosen som jag har jobbat med hela veckan denna vecka. Jag jobbade henne i lördags och fick sen fortsätta rida henne. I måndags dock så jobbade hon igen trots att hon jobbade lördag, stod söndag (simmade) och sen gallop igen? Tyckte jag var lite VÄL. Nog för att de är hårda men jag tycker dom pushar hästarna til their limits alltså. Jag fick cantra henne på tisdagen igen och sen i onsdags var det dags för jobb IGEN. Jag blev liksom lite ställd för att hon har fått gå gallops varannan dag sedan förra torsdagen. Denna gång fick jag även rida för Anthony "påriktigt". Jag red ju ett jobb i måndags på henne och då var hon inte alls så fin som hon brukade. Jag tror ddet beror helt på bettet jag använde då och sen så var ju alla sakerna från festivalen fortfarande uppe så han såg mig bara mina sista 200 m. Så nu red jag henne på ett ringbett och vi skulle gå samma som vi gått hela veckan 4 & 3 och det gick mycket mycket bättre. Snacka om att jag var mycket mer nöjd. Dock sög det ju lite att jag gick lite för fort första 200 meterna, men det var för att hon var så förbannat jävla stark. Det är fan inte många hästar jag ridit som kan pulla som hon gör. JISSES. Jag var helt röd i ansiktet efteråt och till och med Oscar sa att han inte sett mig så.. svettig och trött som jag var när jag kom in tillbaka till stallet. Athonys kommentar var "that wasn't so bad" so jag antar att det var ett godkänt.

Efter jobbet i onsdags så har vi fått lyckan att cantra både torsdag OCH fredag! Den ni! Jag är glad, även fast jag vet att hon kommer att få jobba imorgon. Idag gick det dock riktigt jävla dåligt. Vet inte alls varför men hon var inte alls så lugn som hon brukar vara. Hon glädjeskuttade ut på banan men sen hände något. Hon blev fruktansvärt stissig och upprörd och jag vet inte alls varför saker och ting var så jobbigt idag. Stark som en oxe och tog nästan av en gång med mig och nej. Jag blev helt förstörd för hon var så bra dagen innan. Helt uppriven och jag hade bara lust att börja gråta. Ingen kul alls, och sen fick jag veta att Oscar skulle iväg på trials och inte vara min strapper något mer och då blev jag bara på sämre humör.

 

Dagen fortsätta inte så bra för jag insåg att jag hade en jump out att rida ut och jag var orolig för att jag skulle behöva cantra den hästen innan. Vilket jag också fick och det var riktigt jobbigt. Fyfan vad jobbigt det var. Usch. Sue bara skrek på mig och jag kämpade som fan för att backa ner och nej. Så när Ed väl kommer och snackar med oss och säger att jag ska hoppa ut så blir jag inte alls glad eller något. Jag var bara orolig för att jag inte skulle orka hålla hästen och inte taggad för fem öre. Jag försökte dock bli lite glad över situationen när jag jag såg kakans face efter jag sagt att jag skulle hoppat ut. Jag måste ju vara glad för att jag faktiskt får chansen, men det känns bara ingen kul när man är helt färdig både fysiskt och mentalt och ska göra något man är osäker på att man klarar av. Hur som så klarade jag det. Jag fick den sjukaste adrenalin rushen precis innan vi lastades in och satt och skakade lite, helt sjukt hur den känslan är så mäktig. Sen så fick jag hoppa och stå vid sidan för min häst reste sig och kastade sig mot grindarna. Jävla häst jävel. Tur var så kom de andra rätt fort och så fick jag hoppa på och så hoppade vi ut. Det gick mycket mycket bättre än jag förväntat och jag klarade faktiskt av det rätt galant. Det var rätt längesen jag faktiskt hoppade ut ur boxarna så det var rätt skönt att det gick bra. Sen var det Ten's tur att skrika på mig och jag kände mig rätt så uppgiven då. Nästa gång om jag gör något fel, snälla säg det till mig i lugn och ro när vi står öga mot öga. Skrik inte det till mig i 500 km/h och tro att jag ska höra något. Och SNÄLLA ha överseende med att detta är min första jump out här i australien. Jisses. Folk alltså.

 

Har behållit min plats uppe på tavlan vilket har varit förvånande. Jag trodde jag skulle petas ner när Gina kom men så blev det inte tydligen. Jag får fortsätta att rida ut i första turen och det rullar på. Jag försöker bara göra mitt jobb bra och snabbt och ibland är jag bara så. Less. På mig själv framför allt. Jag vet att min kost inte alls håller för det jobbet jag utför men jag orkar inte engagera mig i att äta mer ordentligt. Jag äter verkligen på tok för lite nu om dagarna och. Jag vet inte riktigt hur jag ska orka ändra på det. Till exempel har jag slutat med mina morgon mackor. Det har jag gjort för att jag mår illa efter jag ätit och det håller i sig i ungefär en timme och jag hatar att må illa. Det är rätt varmt fortfarande och jag svettas upp lätt av ansträningen av ridiningen och jag hatar det också. Hatar att bli så varm och äcklig och fyfan vidrigt är det. Sen när vi kommer hem äter vi en skål flingor och banan till det. Ja efter det sover vi, jobbar och sen middag vid 6-7 tiden och. Jävlar i havet vad för lite jag äter. Jag är liksom så orkeslös på morgonen och har jag en häst som Vader, Aquila eller Rosen så blir jag helt helt matt vilket också suger. ÅH vilket ständigt problem.

 

Påtal om problem så ramlade jag ju även av förra veckan på tisdagen som ni minns. Jag har haft konstant ont i min armbåge nästan i 8 dagar och när smärtan äntligen släppte så vad gör jag onsdagen veckan efter jag ramlade av? Jo ramlar av igen. Denna gång så kastade hästen sig (Aquila) för en kon som vält. Skit larvigt och jag var alldeles för långsam för att hinna reagera. Höll kvar tygeln i handen och detta resulterades i att jag slungades run och ramlade baklänges, släpades en liten bit och sen slog i bakhuvudet och typ mer eller mindre sträcke hela höger under arm/över arm, bröstmuskel och nacke. KUL. Så jag har gått runt i 2 dagar och haft ont där i stället. Så jävla roligt. Tycker synd om Kakan och Oscar som måste lyssna på mitt jävla gnällande dagarna i ända. Har haft ont i huvudet i flera dagar och jag har sovit riktigt jävla apdåligt. Ja det är lite jobbigt. Jävligt jobbigt. Suger att jag alltid ska ha något litet jävla fel på mig. Fan kan man aldrig få må bra.

 

Fredag idag då och jag har varit på löp i far away goulburn. Åkte dit med en häst som jag inte trodde det minsta på och ja . Inget placering blev det. Hon kom näst sist och det finns inget mycket att säga. Det var skönt att åka endast två person och två hästar varav vi båda startade i första löpet och åkte hem direkt efter det. Var hemma lagom till fem tiden och fick även skjuts hem av Dave! Tur man hade idag då! Jag var även på löp i onsdags med kakan. Då åkte jag med Diamond Costa och kakan kom med Marocco. Blev inget för någon av hästarna och kakan hade värsta dramat på plats efter att jag hade åkt. Jisses. Ibland undrar man ifall vår foreman har sovit under sten största delen av sitt liv. Han kan göra så korkade saker ibland.

 

Imorgon är det dags för grupp-1 löp för mig minnsan. Kan ju säga att kavajen garanterat åker fram. Skönt att Dave sa något annars hade jag fått lite spel. lite fin måste man ju ändå vara. Jag tror aldrig att jag träckt i ett grupp 1 löp förut heller faktiskt. Hade ju en dröm-chans till att träcka i Dianes/Oaks förra året me Yalumba men så blev det ju icke. Minns hur Joakim sa att han skulle betala min flygbiljett ner ifall hon faktisk skulle sprungit i det. Jag blev ju smärre chockad att han faktiskt kunde tänka sig att göra det för mig, för hon var ju ändå min häst som jag red och tränade rätt länge. Fina Yalumba.

 

Nej nu är det nog med text och dags för lite bilder!

 

Jag och min fina Misse