Rivera

Hej folket!

Har varit rätt dåligt på det här med att blogga men det blir så. Man orkar inte skriva om samma sak varje dag och sedan händer det faktiskt något men då har man aldrig tid att skriva. 

Vi spendera vår sista månad hos Anthony med att jobba arslet av oss. Bokstavligen. Folk drog och vi jobbade över längre och längre för varje dag och fick rida fler och fler hästar. Det blev panik till slut nästan och jag tyckte så synd om dem när vi drog till Mudgee. Jag hade ju hellret stanna kvar i Sydnet och hos Anthony men vi får ju inte göra det för vårt visum. Så det sög lite. Hur som skrev jag ett inlägg i mudgee på datorn för vi hade inget internet som ni kan läsa här under..

 

Eller hej anteckningar.
Vi har inget internet här i mudgee så jag vet inte alls när det här inlägget kommer upp men jag skriver ändå.
Det är vår andra dag här och jag och kakan kämpar på. Vi fryser ihäl och har ingen lust att jobba. Vi fullkomligt dör av tristess och det finns inget att göra.
Det suger med andra ord. Och vi är överbemannade så vi står för det mesta och gör ingeting. Det är svårt att inte vända hem. Vi försöker att finna anledningar till att stanna men det är svårt att hitta. Jävligt svårt faktiskt. Första dagen var den kallaste på länge engligt personalen och det kändes. Vi har inga vinterjackor så man kan ju lugnt säga att vi höll på att dö. Kakan mådde illa för att hon frös så mycket och jag kunde knappt röra händerna.

Vi kom hit med lite annat i tankarna. Typ mocka och rida ut massa åringar och sedan jobba eftermiddag och typ måla staket från 5 till när vi vill på kvällen. Så är det inte. Vi kom hit och hälpte att mocka en box (två personer) och sen tog vi ut hästarna till walkern. Sen.. stod vi runt. SOm vi alltid har gjort hittils. Stått lite mer. Tagit in hästarna och sen tagit en paus. Sen rida en tur, komma tillbaka. Stå runt lite mer och lite mer. Vi gör alltså inte mycket.

Så medan jag befinner mig i denna råtthåla med äckligt dålig mottagning är min pokvän i sydney. Ja ni läste rätt! Jag har gått och blivit kär och har en fantastisk pojkvän som betyder allt för mig. Det är suprise suprise Oscar jag pratar om och vi har det otroligt bra tillsammans. Fast nu saknar vi varandra mest. Vi blev tillsammans den 15 juni eller vi bestämde oss för det datumet efter ett tag av ner kärandes. Så nu är det minsann så!
Vi har hunnit fira Oscar också! Annordnade en liten överraskningsfest för honom men några få utvalda vänner och det blev väldigt lyckat! Köpte massa kläder från Hollister som jag tror han gillade rätt mycket! Det var kläder jag vet han tittat på så jag och kakan köpte dem!

Jag hade kunnat skriva på i år och dar men saken är att jag sitter och gäspar och gäspar så det får vara för nu. Ska försöka få ner några fler inlägg som jag får.. publicera någon gång! Puss!

---

Nu sitter jag hemma i vårt lägenhet/hus på Anzac parade igen och har laddat ner musik och ska strax ta tag i att göra mitt CV. Jag ska nämligen leta efter jobb för jag och kakan drog från Mudgee. Vi sa upp oss på onsdagen och hyrde en bil på fredagen och kom tillbaka till vår stortstad. Tack gode gud. Jag tänker liksom inte spendera tre månader ute på landet för inget. Vi vart lovade höglön och ridande och allt uteblev, så då bestämde vi oss för att det var inte värt det. Vi trivdes inte alls och nej usch och blä, så vi tog vårt pick och pack och drog!

Ska försöka bli bättre som jag alltid säger men tillsvidare kan ni få lite bilder! Kram!