Rivera

Well! Så här kommer den!

Alltså om jag ska vara helt ärlig så har Gai inte vari så fruktansvärt som jag kanske har antytt. Det har varit helt okej men det blev nog också jävligt illa eftersom att det var en sån ENORM skillnad från frankrike och det var inte till det bättre. Överlag så är galoppen en industri här och man märker verkligen på hästarna att det vill inte ha men människor att göra för det vet inte vad kärlek är och de blir alldeles inne i sig själv när man tar dem till banan. De gör bara vad de har lärt sig och det är så trist för det finns ingen form av personlighet eller utveckling i det heller. Jag vet ju själv att jag skulle ALDRIG köpa en häst från Gai att använda till ridning. Aldrig. Pia? Absolut men här? Nej. Jag får liksom känslan av att hästarna blir mentalt skadade av den här sortens träning.

 

Tiderna var varit jobbiga att anpassa sig till och det har ju också tydligen skillt sig lite från det normala här omrking. Det "normala" är att man örjar 04.00 - 09.00 och vi har börjat 03. till 8.30 (men slutat 09 ändå). Ni kanske tänker att det är ju bara en timme, men den lilla timmen gör mycket speciellt när man spenderar sin första jävla timme med att gå. Och ingen annan börjar ju så tidigt så det märks ju på utekvällar att vi alltid måste gå först. 

På eftermiddagarna har vi börjat 2 timmar före alla andra men havt 30 min längre pass också. ALLA jobar 14-16 och vi 12-14.30. Man kan tycka att det är sweet men jag kan säga att när ma kommer hem runt 9 varje dag är det inte så najs att bara ha till halv tolv på sig att äta lunch och vila. Det tar ju trots allt lite på krafterna att jobba 6 timmar mellan 3-9 varje morgon. Så. Tiderna har inte varit mycket att hurra för.

 

Jobbet i sig tror jag skulle passa rätt bra för folk som vill komma in i galoppen och lära sig den och lära sig rida. Vi som redan har jobbat med att rida.. nah inte riktigt för oss. Speciellt inte här när Gai har sina jockeys som hon hellre låter rida än någon annan. Vi alla andra track-riders blir per automatik hästtransporten - trava hästen från stallet till jockeyn på banan och hem igen, vilket inte är så uppskattat när man kommer från frankrike där man ridit minst 4 hästar varje dag i olika canter-arbeten samt jobb. Därför har det varit så himla fram och tillbaka helatiden. När Gai är i tornet får du inte göra ett skvatt, fast ibland låter hon en rida vilket också är wierd. När Gai ä borta så har du 5 turer på den dag. Det tycker jag i längden är frustrerande för du vet aldrig vad du har att förvänta dig. Rida 5 hästarn, bara trava 30 hästar eller rida pony (!?). Jag tycker inte om att det är så oregelbundet. Eftermiddagarna har nog varit värst. Promenera med hästarna i 2 timmar och sopa yarden i 30. Inte kul, monotomt och outhärdligt i 35 grader strålande sol och du går på asfalt med två jävla hästar i handen.

 

På tal om två hästar. Tycker inte om och tycker att det är helt vansinningt att man ska behöva hantera två hästar åt gången. Nu pratar vi inte att promenera hem från hagen liksom utan 2-5 åriga fullblod i full tävlingskondition som spattar omkring på asfalt (!). Inte säkert alls. Kakans fot hade liksom aldrig hänt om hon inte hade haft två hästar i handen. 

 

Överlag, jo man överlever, men man måste någ ha tålamodet att orka kämpa sig igenom liksom in till the inner circle där man sen får massa fler turer, bättre betalt, gallops och så. Nu ser de bara på en som tillfällig arbetskraft och det förebrår jag inte heller dem för, men jag kom inte till aussie för att trava hästar. Thats it! Jag har varit med i den här branchen för länge för att infinna mig i sånt här stuff.

Tänkte visa lite bilder som jag hittade på google. Btw här är ett citat ur Gai's egna blogg. Kan ju säga att man får lite skuldkänslor nu.

"It is great to be back. We landed yesterday and already the holiday seems like a distant memory. I have quickly reacquainted myself with the horses as well as the new staff members that have been employed while I was away. There are a few new girls who have started working for the lady trainer, and may I say it appears that the Swedish are sending their best and brightest straight to Tulloch Lodge. These girls are lovely, friendly and intelligent."